Vaknar.
Och det är precis likadant som igår.
Det har varit natt och morgonen liksom väckarklockan bankar bort sömnen.
Det som troligen varit en dröm rinner ner ur sängen, känner den blåkalla linoleum-mattan mot kinden och kryper sedemera uppåt tapeterna utan att hitta ut.
Eller hitta hem.
Hem.
Det här är ett hem.
Med möbler, med vardag,
med en sommarmolnsvit luddig himmel, gul sol och kisande ögon.
En vildvuxen kissande kalv.
På en äng.
I en säng.

Och jag förstår att det finns hopp.