Jag älskar honom
fast allt ont han har gjort mig.
Mina känslor är hans än
fast om jag inte vill det.

Jag har förlåtit honom för allt
för det är inte jag som ska straffa honom.
Jag har förlåtit men inte glömt,
för såren de finns än.

Jag kan inte glömma alla mina nätter
då jag grät av sorg och besvikelse,
Mina nätter som bestod av tårar,
tårar som han hade orsakat.

Mitt hjärta slår för honom,
fast inte lika snabbt som förut.
Men jag vet att jag ändo älskar honom
men det kommer aldrig att bli vi två.

Han bor för långt härifrån,
långt långt upp i det blå.
Fast vi aldrig har rört vi varann,
så har vi kännt varandras värme.

Jag kommer alltid att älska honom,
för han fick mitt hjärta att börja slå.
Han kommer att finnas i mina tankar
lite då och då.

Fast att vi vet att vi aldrig
kommer att få varandra.
Så älskar vi varandra än
och kommer nog alltid att göra det!