Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En förtrollad natt

Jag gick ut i natten.
Alldeles ensam.
Naken som den dag jag kom.
Någonting drog mig.
Någonting lockade.
Det var omöjligt att somna om.

Igenom skogen
och över ängarna.
Tills jag kom till en ödslig strand.
Vattnet var mörkt.
Luften var kall.
En man kom och räckte mig sin hand.

Över sanden
uti vattnet.
Min nakna kropp blev kall och våt.
Han lyfte min kropp.
Jag var rädd.
Vi satt tillsammans i en båt.

Han rodde stilla.
Vattnet var djupt.
Från naturen kom inte ett knyst.
Stranden var borta.
Båten gungade.
Mannen satt där alldeles tyst.

Jag blev lugn.
Kände mig fri.
Han log och rodde sakta tillbaka.
Jag andades djupt.
Var alldeles hel.
En del i livet måste man försaka.

Vi nådde stranden.
Jag gick hem.
Kröp lugn och trött ner i min bädd.
Slöt mina ögon.
Somnade stilla.
Jag behöver inte alltid vara så rädd.




Bunden vers av Joytan
Läst 420 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-01-11 02:01



Bookmark and Share


  Ari Viklund
jag tror jag var denne man
du skriver så man hoppar
in i dikten och vill vara där
vilken vacker bild. innerlig
2011-01-25

  objekt3
Fin barnsaga!
2011-01-11
  > Nästa text
< Föregående

Joytan