känn - ett stilla regn,
ännu finns andetag i natten,

och se:
stundens ögonblick målas,
hur vana penseldrag
blåser liv i landskapen,

färgerna som vaknar
när mörkret viker inför dagen.

~

se - ringarna spridas på vattnet,
hur de sveps iväg med bäcken,

båten glider långsamt uppför,
under björkars gröna hägn,

näckrosor öppnar sig villigt,
som kristallgåvor mot himlen.

~

men:
känn - ett stilla regn,
ljumna droppar mot kinden,

längtansfylld står hon,
stilla/barfota,
vid stranden,

snart möts två:
en kvinna och en man,

som för första gången.

~

se - lupinerna vagga på ängen,

den vita klänningen dansar
trotsigt i blåsten,

och känn:
glödande stål städjat vasst
av elden som flammar i blicken,

gryningsgastar skyndar emellan,
men dunstar som dimma för solen.

~

hör - en känsla så sann,

se:
gudarna som motsatte sig,
men kapitulerade inför kärleken

och lyssna:
till förnuftet som till slut vann.

~

hör upp!

de violetta drakarna i himlen
avslutar de stora eldkrigen,

den förr täta röken
sprids sakta för vinden

demonerna som hånade dem,
krälar slagna ner i jorden.

~

fanorna läggs för hennes fötter,
underdånigt bugar andarna,
vänder hemåt igen,

känn - en önskan så stark,
en väntan i eoner,

en längtan övermäktig
alla världens naturkrafter.

~

nu spanar de mot horisonten,
alla uråldriga strider
lagda åt sidan,

snart ska friden råda,

outgrundliga känslor hos de båda.

~

så:

när som helst infinner sig freden,
bestarna håller andan,

skogens väsen blickar mot skyn,

men vänta!
en morgonhalo i rött
sprider sig över fjällen.

(en sådan mäktig syn)

~

se:
det stora som snart ska ske,

kom ihåg världen som den var,
nu ska allt förändras.

(snart han kvinnan i famnen tar)

~

skåda:
två själar smälter samman,

så som allt var förutbestämt,
sedan alltings början.

~

lyssna/se/hör:
känn - ett stilla regn,

när molnen träder fram
ur gryningen,

och han kysser henne,

se hur de kysser varandra
om och om igen.