dina fingrar inunder min hud
förbi mina skal under alla fasader
min realitet rämnade och jag upphörde att vara

din kropp beskyddande över min verklighet
dina lår fastklamrade som trygghet
dina varma hjärtslag så nära bara du får komma

din andhämtning bildade kondens på min ruta
dina rörelser bildade rubbningar i hela mig
dina pulsslag så sköra och ändå så levande

nästan så att jag trodde
att jag också var vid liv,