(är trött och marken (runt mitt huvud)
slutar inte att vibrera)


jag har släpat mig runt i gamla skor
fumlat med lösa ändar
knutit snarorna som i lek
omedvetet utan fingrar


övertygad om att ha gått min egen väg
sökt i pussel och labyrinter
andats tungt och lätt genom dun
på solkiga king-size madrasser


(men säg
är detta endast en konstig inbjudan)


när jag vaknat upp efter marornas gny
och sopat ihop olaten
fördelas pusselbitarna rättvist och noga
längs resten av dagen


(endast en inbjudan)

ja


jag förväntade mig ett leende ett skratt
när ände mötte ände
men något inombords blev hastigt vakant
och inget mer hände