Ligger på kallt stengolv
vinden tar tag i mitt hår
min tillvaro snurrar runt

jag är döv

urgröpt

mörkret  lägger sig
jag är kall
kylig

isdrottning

jag har för länge sedan lämnat min kropp
har glömt smaken av glögg och pepparkakor
och att vara lycklig
lycklig, hur är man då?

istiden
den tid varje människa gå igenom
kanske aldrig kommer över

jag är lika ensam som månen
lika långt bort
inget håller mig uppe
men ändå hänger jag kvar

undrar varför månen lyser så vit?
den har nog aldrig kommit över sin istid

det har inte jag heller

istid

min istid