I värnet av en fingerborg
skyddar vi hela handen
från att greppa det som cirkulerar

fridlyser fågeln i gökuret
från att ursinnigt slå tillbaka
mot de som plockade hans fjädrar 

och vi spejar efter hörn
som ska urskilja
om någon väntar på oss
eller om någon bara dröjer

i hård blåst
driver vi med vinden
kallar henne lä bakom ryggen
och kastar macka med hennes gallsten

den studsar en, två, tre gånger
men den fjärde ringen förblir
den allra sista