hon satt och såg
solen gå upp
över ett nytt vitt blad av sitt lv
tomheten kunde vara vilsam,
i tystnaden

hon iakttog hur mannen
fortfarande krampade
fast i sin övertygelse
att hålla sig kvar

tyst böjde hon sig
ut genom fönstret
anade embryot till en
blomknopp under snön

hon log mot mannen och
vandrade stilla ut ur bilden
mot livet