Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Portvakt Allans kalla fötter

Nu ska man ta det jävligt lugnt och hälla upp en stark grogg. Vera Grankvist kallade mig ”sin fästman” alldeles nyss och det kändes inte bra om än damen kvittra saken helt naken i sin säng.

Ja, alltså, jag gosar gärna, lilla Vera och kramar och rullar men men men ..kärleken ska vara utan löftesgrund tycker i varje fall jag.

Nej du. Jag blir allt lite rädd när du håller på sådär så jag ränner upp till mig ett slag. Tjenixen, du sköna och tack för mig.

*

Allan kände naturligtvis ej heller någon plikt att klargöra sin syn på saken till Vera utan han gjorde bara som han brukar göra vid obehagligheter. Han låste in sig i lägenheten och la av luren.

*

Tre dagar senare knackeli-bankade polisen på dörren för att kolla om han levde. Han skrattade åt tokerierna men då de började prata om råttgift och fruktkorgar så ledde han genast dem dit han senast såg lite apelsiner.

*

När Vera inte öppnar blir resten av Allan också kall.




Fri vers av Håkan Eklund
Läst 356 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2011-02-28 11:34



Bookmark and Share


  Aftonvännen
En dikt som sticks i ögonen, men medmänskligheten lyser igenom.
Rubriken ger kalla fötter, och det kanske har något med lilla Veras värme att göra.

Nära och träffande element av rädslor och personliga problem. Rädslan för intimitet och relationer är ju hemskt destruktivt, och så kommer paranojan när de förmodligen frågar efter fiender, som såklart plötsligt finns där med sitt råttgift.

Kan hanverkligen lita på grannen? Har det hänt något med henne. Han inser nog plötsligt att hans oro också kan kännas av andra. Och kanske för första gången i hans liv, förstår han att någon har varit orolig för honom.
2011-03-04

  LeeJasmine Livredd
Sjukt bra.
2011-02-28

  Filosofen2
Hu, detta började spännande, lite vemodigt, men slutade i tragik och ond bråd död.

Bra skrivet!
2011-02-28
  > Nästa text
< Föregående

Håkan Eklund
Håkan Eklund