Förta inte sommaren som

gror i mitt bröst

allt regn som flyktigt falla

var mig bara nära

ha duvor i din röst

tö kylan bort den kalla.

Svep mig över gärdet,

bort mot skogens lena

där bäcken flyta stilla

ur mörka skogar tittar

i kvällen den sena

det stora ut ur det lilla

För stort är att älskas

varsamt och tryggt

med mån för att vidare gå

att när dagen sen

strax ila skyggt

vila innerligt få