Juni; du slickar på rizzlan rullar och ler lite åt din skapelse
jag sitter bredvid ser på håller i
din tröjärm
försöker hålla fast stunden
i bilen
vi sitter så nära åker och natten är kolsvart
dina pupiller som stora klot vidgade
ögonblick
greppade i svettiga handflator
lämnar vi staden bakom oss
converse mot gaspedalen jag faller med tiden
barfota
snart skrynkliga lakan asfalt i skrubbsår ljugande avsked 
jag lämnar mina fingrar kvar i
ditt otvättade hår mot mitt kött märken av revben
minnet av din magra kropp som ärrade rester runt midjan; alltid
något att bevara