Blomman stod i backen
hon var vacker och doftade underbart

Hon sträckte stolt på nacken
kände att något särskilt skulle hända snart

Hon hade växt sig stor, högre än andra
Det var en vacker dag
Och hon tänkte snart låta sina frön vandra

Hon tänkte stolt: Den vackraste blomman, det är nog jag,
för jag doftar så ljuvligt och är så stor!
Men så fick hon syn på en flicka som emot henne gick
Flickan beundrade blomman och sa: Den skulle nog min mor
bli glad om hon fick!

Så blomman skildes från sin mark
Hon fick visa sin skönhet en sista gång
men sen kände hon sig svag, inte stark
för hon i en vas fick sitta dagen lång
Och hon ville bara ut
Tills hon vissnade, det blev hennes slut.