dina ord
som giftiga pilar
förskjuter mig
din blick tränger argt igenom min
och din röst ryter

flytta på dig, bort!
måste du alltid 

v a r a  i  v ä g e n?

och Du är alltid
så snärjig...

endast din närhet

känns ju som
riktiga knuffar...

och D u  är inte mitt
b a r n.

så kalla mig inte för pappa!
börjar bli  t r ö t t  på det nu...

jag kastar mig själv hårt
på vårt golv

s k r  i k e r

för gråten stockas
mitt hjärta fylls med tårar

de känns som splitter

och jag undrar för mig själv
varför du inte kan

s e  m i g

när jag 

inte b r i s t e r

.