Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hans rädsla för elden



I rädslan
för att aldrig kunna vara
mannen han trodde
jag ville ha

försvann glöden


Kvar fanns bara hans osäkerhet

och ett brinnande jag


Fri vers av Smultris
Läst 736 gånger
Publicerad 2005-12-20 09:40



Bookmark and Share

  Bevingad
Otroligt bra skriven
etsar sig fast i mitt hjärta
ett hjärta som minns
hur det är att
anklagas för att vara
för bra...
2005-12-21

  Mats L.
Så kan det vara med hjärtats sak.
2005-12-20

  Anna H
Åh, jag kom just att tänka på en målning jag har i min utställning "Själen". Kolla om du kommer på vilken jag tänker på ;)

Ja det finns inget mer förgörande än att tro att man inte är det som någon annan vill att man ska vara, särskilt när den andra är någon man håller av väldigt mycket.
2005-12-20

  Per Rydberg
Enkelt, tydligt och vackert! Glödens försvinnande och jagets brinnande,
sen vet jag inte (och kanske är det det du menar att läsaren ska fundera över) vem det är som brinner diktjaget eller osäkerhetens diktdu. Sen undrar jag lite försiktigt om du inte skulle publicera dikterna om mannen - pojken i en svit i den mån de hör ihop. De skimrar nog vackrare tillsammans!
2005-12-20

  mariann
Intressant vinkel, osäkerhet som tar plats
där det borde gå av sig självt.
2005-12-20

  rebecca d
jo men precis så är det nog, tror du har fångat nåt väsentligt...ledsamt...
2005-12-20
  > Nästa text
< Föregående

Smultris
Smultris