"Skynda dig, jag kan inte vänta hela dagen," säger Sam innan Nancy stänger bildörren och springer in på Cafe Oro.

Bakom disken står en servitris och fumlar med espressobrygganren. Räcker till slut fram en latte till kvinnan vid disken, hon frågar om de har cup cakes, och vad det är. Servitrisen förklarar att det är muffins med glasyr, den ena sorten är med choklad och den andra med jordgubb.

Nancy hör en dubbeltutning från gatan, ringer upp Sam.
"Jag ska just beställa."
"Jag vill ha grönt te och en tonfisksmörgås. Snabba på nu lite."
"Vill du ha tonfisk med ägg eller med ansjovis?"
"Med majonäs så klart. " Han lägger på

Servitrisen räcker ett fat, på det en servett och en cup cake med chokladglasyr till turistkvinnan. Hon borde inte äta cup cakes, tänker Nancy och beställer smörgås och grönt te till Sam. En Cola och en linssallad till sig själv. Telefonen ringer igen, Sam vill hellre ha sitt te kallt te nu.
"Ursäkta, kan ni se till att jag får kallt grönt te, inte varmt?" säger Nancy.
Hon går till spegeln längst in i lokalen, tar av sig solglasögonen och torkar bort den rinnande mascaran med en servett. Hon lyfter på kepsen och lägger på två lager concealer över sina blåmärken.

"Här är er beställning, fröken." Servitrisen lämnar över kassen, Nancy betalar och skyndar ut på smala ben.

Sam pratar i telefon, hon sätter sig, ler. Tänker att det är skönt att det löste sig, en söndagspicnic och allt blir säkert bättre.

Pang, slaget kom så häftigt att kepsen åkte av och glasögonen ramlade i golvet.

"Du, jag har fått nog av dig. Ut, ut ur min bil. Jag sa kallt te inte varmt."

Sam drog henne ur bilen och slängde matpåsen efter henne. Gasade iväg.

"Kan jag hjälpa dig?"

Den gamle mannen hade rest sig från stolen utanför sitt hus. Hans väninna böjde sig efter Nancys hand och hjälpte henne upp. Mannen tog påsen och plockade i den kringslängda maten.

"Kom och sätt dig..."



© Ewa Åkerlind, Ordberoende Förlag