Blekrosa naglar river vett i skallen på mig,
röda läppar viskar sanningar och lögner i mitt öra.

Min Melissa Horn i underbarare verision!

Vackra stämmor tog du över när min röst försvann,
sekunderna innan scenen,
du,
du hjältinnan i min dag!

Kanske var det,
det ÄR,
allt för länge sen den kvällen,
minns du?
Du sa att dina tummar va fula,
och jag satte ett lapp bakom gardinen?

Jag minns,
och trots att det är långt ifrån finns du alltid som den du är,
kanske lite förvriden i huvudet mitt,
men allt är det du.

Jag ser dig på kanten av scenen i slutet av konserten,
jag slår mig ner bredvid dig.

Skrovliga röster, trasiga strumbyxor, blodiga händer, röda läppar,
vi skrattar,
vi delar en cigarett, för lukten, det är tanken på dig och den vill jag dela.

- "Nu fan visade vi dem vad vi går för!"

Vi är vackert ärrade.

Och stolta som fan.