när jag har accepterat att vintern innehållit mer än en snödag då kommer våren med en alldeles egen. herregud jag blir ju förvirrad, i princip smått galen. så jag slår mig ner, med freud, för att analysera hur min hjärna mottar detta snöraseri. är det min barndom som spökar i små vita flingor eller är det freud som häller mjäll över hela skiten för att ingen gillar honom längre. dessutom läser jag att darwin hade fel om hönan, den är inte bara rakt nedstigande från den röda djungelhönan utan det finns de som nedstigit ur den grå djungelhönan. hör och häpna först snöar det sedan är hönorna fel. efter detta besked vet jag inte om jag kan tänka klart längre. det är som om cortex har slagit igen, skyddar mig från kylan och frontalloben kommer inte igenom för att servera mitt jag. så jag hämtar min kraft ur reptilhjärnan, direkt från savannen. blir en giraff, en gnu eller ett lejon på jakt efter hönor. rätt in i djungeln springer jag och ut ur sovrummet kommer jag tillbaka för att göra snögubbar.