Hana reste sig upp inför klassen.
"Jag vill bli författare".
Hennes ögon lyste och hennes ansikte hade spruckit upp i ett stort leende. Svenskaläraren höjde lite på ögonbrynen, men fortsatte att gå runt i klassrummet. "Jaså. Och hur har du tänkt dig tjäna pengar på det? Det är inte så lätt att vara författare."
"Allt man behöver är fantasi! Jag tänker skriva en succebok som blir jätteberömd och bli jätterik och sen så ska jag flytta till ett exotiskt land som Indien eller Australien..."
Hana pratade snabbare och snabbare.
"När jag har flyttat, då ska jag ha tre hundar och fyra katter, åtta kaniner, tio fåglar, fem hästar och två delfiner, för jag älskar delfiner och....."
"Ja, din fantasi är det ju inget fel på", stönade läraren. "Sätt dig nu".
Hana satte sig ner lite besviken att bli avbruten, men sög in varje detalj vad läraren sade.

Efter lektionen strömmade alla barn ut. Hana kände fniss i ryggen, men fortsatte att gå. Plötsligt snurrade världen uppochner och hon låg på golvet. Någon hade satt krokben för henne och hon kunde nog gissa vem.....
"Ojdå, slog du dig, författaren?"
Hana reste sig och borstade av sig.
"Nej, det gick bra. Man ska ju se saker ur en annan synvinkel."
Hana reste sig upp och såg Jessica Lind rakt i ögonen.
Jessica blev lite överraskad över hennes svar.
Hon sneglade på sitt gäng som alltid hängde efter henne och försökte kväva ett hånskratt som bubblade upp.
"Dåså. Kom tjejer". Hon snurrade det skrikrosa nyckelbandet runt sitt finger med texten "I am a bitch". Märkligt. Det stämde ju faktiskt.
Sedan vände hon på klacken och gick med hela gänget som ett par dreglande hundar efter henne.
Hana ville inte låta henne få nöjet att förudmjuka henne så lätt.
Jessica Lind vickade på rumpan när hon gick förbi killarna.
Hana suckade och skakade på huvudet.

Dagen därpå, samma dag som de skulle få jullov, hade någon ristat in ’nolla’ på hennes skåp. Hana ristade dit ’Jessica är en’. Rätt åt henne.
Senare på dagen hittade Hana ett pappershjärta i sitt skåp som någon stuckit in genom springan.
”Men vad är detta?”
Innan Hana hade hunnit knyckla ihop det till en boll, stod Jessica ’i’m a bitch’ Lind framför henne. Hon ryckte ifrån henne kortet Hana höll i handen.
”Nicke är visst kär i dig”, sade hon när hon hade läst kortet
 och alla tjejer brast ut i gapskratt.
Hana såg från klackskorna till den uppstoppade behån till det hårdsminkade ansiktet.
Hon visste nog vem som hade skrivit det. Det stank som bara en person på hela skolan kunde stinka. Det stank Jessica Lind om hela kortet.
”Jag har alltid känt igen din handstil, Jessica, den har jag lärt mig sedan lågstadiet då du kluddade på min bänk så jag fick skäll av fröken.” Hana reste sig upp och Jessica ryggade tillbaka.
”Vänta lite, jag har en present till dig med”, fortsatte Hana.
Alla hade slutat skratta nu. Alla glodde på Hana.
Jessica öppnade munnen flera gånger, men kom tydligen inte på någon spydig kommentar.
”Här har du! Och lämna mig ifred i fortsättningen, ers majestät.”
Hana knuffade till Jessica så hon föll pladask på rumpan helt förbluffad.
”Visst ja.” Hana rev sönder kortet och kastade upp bitarna i luften och lät dem regna över henne. ”Och god jul, förresten”.
Nöjd och belåten slängde Hana upp ryggsäcken på ryggen och vandrade ut ur skolan.
Hon njöt av segern medan hon gick hem.
Äntligen hade hon fått sin revansch.