"Efter 72 års ålder kommer inga fler kallelser till mammografi" säger plötsligt sjuksköterskan. Jag råkar nu vara 71 år.

Förvånad ser jag upp på sjuksköterskan som skyndar sig att tillägga: "Ja, det är ett politikerbeslut och en kostnadsfråga."

Nog har jag märkt attityden mot äldre inom vården tidigare men detta var droppen som fick bägaren att rinna över.

Jag blev felbehandlad i många år som slutade i sjukpension helt i onödan. Mina besvär visade sig vara sömnapne'.

En son som är sjuksköterska och just då jobbade på en lungklinik började ana orsaken till mina problem och lånade hem en apparat. Den visade massor av andningsuppehåll per timma vid snarkning.

Nu blev det "annat ljud i skällan" och snabb remiss till Öron, näsa, hals avdelning.

Jag fick en sömnapne'apparat som räddade mitt liv.

Ansvarig läkare konstaterade krasst att: "vi kan ej ge dig tillbaka alla de år du felbehandlats men vi kan garantera dig ett bättre liv härefter."

Jag begärde ut mina journaler med hjälp av patientnämnden och fick svart på vitt hur jag betraktats i mycket nedsättande ton som inbillningssjuk trots att jag varit på väg att dö i hjärtinfarkt, haft skyhögt blodtryck, migrän och en olidlig trötthet. Allt detta klara symtom vid sömnapne'.

Man kan verkligen undra vart samhället är på väg då så många människor tillåts att fara illa idag?!