Israels barn glömde sedan Herrens välgärningar i otro och irrade runt i öknen i fyrtio år fast de hade kunnat avverka denna sträcka på elva dygn.

Detta som förebild för oss för att vi inte ska ha begärelse till det onda säger Paulus.

Vi förmanas fortsättningsvis att inte dyrka avgudar eller öva otukt, icke fresta Kristus eller knorra.

"...allt blev skrivet till varning för oss, inpå vilka tidernas ände har kommit."

Gud tvingades invänta ungdomen och en ny ledare Josua för att föra dem in i löfteslandet. Resten dog i öknen förutom Kaleb och Josua som inte tvivlade eller fruktade "jättarna" i det nya landet.



Idag om I hören Herrens röst,

så förhärden icke edra hjärtan, såsom vid förbittringens dag i öknen,

då de frestade och prövade mig fast de sågo Herrens verk i fyrtio år,.. säger Hebre'erbrevet.

Gud blev förtörnad "men de kände inte mina vägar, såsom jag svor i min vrede: de skola icke inkomma i min vila."

"Och vi se, att de icke kunde inkomma för otros skull."

Nästa kapitel handlar om att genom tron inkomma i sabbatsro.

Bland den skaran vill jag stå som slipper irra kring i öknen i otro i onödiga år.