färgerna rinner från munnen
kväver
min tystnad
& gör mig
till min egen motsats

nedvänt ansikte
halvvägs genom jorden
händerna fulla
av den vita askan
från seklernas
bortvända ord

vi är fostren
utan navelsträng
vi gömmer oss bakom gardinerna
när tystnaden
raserar väggarna
& monsterna förbereder sig
för att falla