under hörnen
ligger råttorna på vakt
de vet att stenarna inte
har något samvete
du sitter i skräddarställning
i soffan
händerna på sned
och leendet hoptryckt
bomber under stolsitsarna
jag blir stående,
trevandes med fingrarna
efter ditt leende
mellan alla pillerburkar
och ångestviskande
näthandskar över armarna
vi var levande
blandade blod
i 2000 º C
mellan navelsträngarna
sittande på cykelställen
som inte längre tillhörde
oss
vi såg råttorna falla
aldrig blir vi som dem
du föll aldrig
du var bara för bräcklig för stormarna,
inklämd
du vet
mina händer såg alltid
så bleka ut i ljuset
från din gloria
men nu är de så kalla utan dig
du tapetserade dina
väggar
med ord
& jag vet att samtidigt
som de gjorde luften där inne
mindre giftig
förminskade de dina
lungblåsor
syster
jag var hos dig igår
du hade rivit ner dina ord
du var ensam
för första gången
vågade jag inte närma mig
bomber i luften
jag stod kvar
utanför
mina händer är för bleka
för dina axlar nu
månader
utan ord och din anarkistiska
andedräkt mot min näsa,
kind,
själ
du gömde dig
i hans jackärm
och viskade,
rädd för att mina färger
skulle regna bort:
syster,
jag vill inte skrämma dig
men mest av allt
skrämde du dig själv
jag gick förbi
varje kväll
längtandes efter
nätterna, dagarna
då vi vände våra
ryggrader av pulver
mot alla sylvassa,
färglösa tomrum
och vi var varandras gestalter
i oss själva
du vände alltid kinden
till sanningen, giftet
och vann
jag kommer alltid
minnas dig sådan
med vårbleka pianohänder
och hår som bländade mer
än neonljusen på jungfrunatten
sedan
stod du där
du satte upp dina ord igen
och började måla av dem
i rosa, glittriga konturer
jag frågar inte
vågar inte sticka knivhugg
i dina vattenfall
av impulslycka
du drömmer fortfarande
om att kasta mediciner mot
solen
ockupera månen och ge dig ut
på de sju haven med penna och pensel
i fickan,
men syster
världen är ännu svartvit,
du
sjutusen gånger större
färggladare
så akta dig
den älskar sådana som du
älskar att krossa dina ord mot skyskraporna
glöm aldrig,
så ses vi igen
halvvägs mellan månen
och kristallstarka drömmar
om att tillslut finna våren
någonstans
där
våra lungor andas i takt med framtiden