Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Betrakta den som ofärdig.


Epicentrum

under hörnen
ligger råttorna på vakt
de vet att stenarna inte
har något samvete
du sitter i skräddarställning
i soffan
händerna på sned
och leendet hoptryckt
bomber under stolsitsarna
jag blir stående,
trevandes med fingrarna
efter ditt leende
mellan alla pillerburkar
och ångestviskande
näthandskar över armarna

vi var levande
blandade blod
i 2000 º C
mellan navelsträngarna
sittande på cykelställen
som inte längre tillhörde
oss

vi såg råttorna falla
aldrig blir vi som dem
du föll aldrig
du var bara för bräcklig för stormarna,
inklämd

du vet
mina händer såg alltid
så bleka ut i ljuset
från din gloria
men nu är de så kalla utan dig
du tapetserade dina
väggar
med ord
& jag vet att samtidigt
som de gjorde luften där inne
mindre giftig
förminskade de dina
lungblåsor

syster
jag var hos dig igår
du hade rivit ner dina ord
du var ensam
för första gången
vågade jag inte närma mig
bomber i luften
jag stod kvar
utanför

mina händer är för bleka
för dina axlar nu

månader
utan ord och din anarkistiska
andedräkt mot min näsa,
kind,
själ
du gömde dig
i hans jackärm
och viskade,
rädd för att mina färger
skulle regna bort:

syster,
jag vill inte skrämma dig

men mest av allt
skrämde du dig själv
jag gick förbi
varje kväll
längtandes efter
nätterna, dagarna
då vi vände våra
ryggrader av pulver
mot alla sylvassa,
färglösa tomrum
och vi var varandras gestalter
i oss själva

du vände alltid kinden
till sanningen, giftet
och vann
jag kommer alltid
minnas dig sådan
med vårbleka pianohänder
och hår som bländade mer
än neonljusen på jungfrunatten

sedan
stod du där

du satte upp dina ord igen
och började måla av dem
i rosa, glittriga konturer
jag frågar inte
vågar inte sticka knivhugg
i dina vattenfall
av impulslycka
du drömmer fortfarande
om att kasta mediciner mot
solen
ockupera månen och ge dig ut
på de sju haven med penna och pensel
i fickan,
men syster
världen är ännu svartvit,
du
sjutusen gånger större
färggladare
så akta dig
den älskar sådana som du
älskar att krossa dina ord mot skyskraporna

glöm aldrig,
så ses vi igen
halvvägs mellan månen
och kristallstarka drömmar
om att tillslut finna våren
någonstans
där
våra lungor andas i takt med framtiden




Fri vers av ginny
Läst 444 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2007-03-07 21:41



Bookmark and Share


  aol
en riktigt bra srift
2010-06-09

  sara-alice
underbara formuleringar och tänkvärda rader
verkligen bra skrivet!
2008-01-20

  Amina
riktigt bra text...gillar liksom hur det flyter...:)
2007-04-10

    Bror
Ginny gamle vän..
du är så underbart begåvad.. hoppas du verkligen vet det. Denna var bland det bästa jag läst av dig och på den här sajten på länge. Skit snyggt skrivet.. och du publicerar till och med ännu mer sällan än mig ;) way to go.
2007-03-07
  > Nästa text
< Föregående

ginny
ginny