pin-koder i luften, inne i salen, där det lilla livets växtvärk börjar tillta, blir ett tilltag ogreppbart, större än det var för en minut sedan, för en minut sedan, en berg och dalbana utan altitud, pirr i magen, andetag bokförs, rinner glasklart, genom mitt öra, sipprar, ner i solar plexus

allt som vibrerar, kommer en gång gå sönder, det är dömt att vara så, men just nu är allt cementerat, i två hjärtformade näsborrar, i dagarna framöver, och doften, som de mållösa pigmentens gapskrik, varm och ny, älskad utan att ha förtjänat, gränslöst

tanken om hud har aldrig slagit mig, tills nu, med handflatan, rakt över den felande kalkylen, omräknas allt stående, nio blir noll, ny chans att resa sig, ta spjärn mot sidor, som ingen lusläst, man har det i blodet, drivet, jag vill bara bryta ihop, och inte komma igen, igen

där, doften igen, den är barock, allt går efter noter, svingar sina olurviga böjda ben i luften, konsumerar allt syre, drar ut blickar ur ögon, pannan i djupa väck, utan oro, utan att förstå, att konturen i första person, blivit andrahand, ett finger att peta lite med, för att få se, känna, kroppen stilla uppfyllas, av någon, som inte är du