öppna din famn
för mitt hjärtas duvunge
bygg den ett bo
i dina starka händer
 
för jag känner dem

och den kalla vintern
när våra tårar möttes
de som förvandlades

till ett stilla sommarregn

då vi lät vintern fortsätta
härja där
utanför

som om den var tvungen

minns när jag lät dig nå
mitt hudlösa
våra yttersta drömmar

då jag lät dig förstå
den värld
endast du
förmådde väcka

dit du kom
för att stanna
där tiden inte var
och aldrig är mer
än ett skrivet ord bredvid
alla de andra

men min slöja är vävd
av kärlekens förstående tystnad
och skimrande döljer den
min kärlek till dig
för världen

så, ta emot
mitt hjärtas burna
lilla duva 

bär den med ditt hjärtas tålamod
din hyllning åt det levande
låt den få bära
våra möten

med namn
det utan ord
det som ryms i en blick

mellan två

och när vintern
åter fångar
öppna din hand

blotta min kärlek
igen

låt vår duva flyga fritt
över havsytan
och under de höga broarna

låt den påminna
om värmen vi fann
mellan frusna

den vi minns
än .