Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sammanslingrade ringar


jag lägger känslorna du saknar här
under snötäcket
låter dig finna dem till våren när du kan

blir gammal i gungstolen
medan solen flimmrar bakom mina ögonlock

våra ringar ligger sammanslingrade
närmast hjärtat
ihoptrasslade med våra andetag

och vi har all tid i världen


Fri vers av stannar kvar
Läst 623 gånger
Publicerad 2006-01-02 14:15



Bookmark and Share

  kath
och hoppets starka band är knutet ............... kärlekens sanna ansikte visar sig i dina ord ..........


"blir gammal i gungstolen
medan solen flimmrar bakom mina ögonlock"

de här raderna ger mig just den känslan ............... det varaktiga och hoppfulla i att bli gammal och känna att tiden alltid finns och i den kärleken ........... vackert min vän så vackert ....
2006-01-13

  Peter Stjerngrim VIP
Önskar dig och din älskade ett riktigt gott nytt år!

Detta flöde känns speciellt så där alldeles mycket bara ni två - såväl var och en för sig som tillsammans ... Det värmer att få ta del av denna bekräftelse på att livet ibland vill lite mer ...

Titeln vägleder in i och följer mjukt och sinnligt genom hela flödet, vars färd avslutas med att såväl återknyta till Titelns innebörd och mening som att förstärka delarnas sammanslingrande i harmoni med helheten ...

Kort sagt: Gillar denna suveräna text!*ler*
2006-01-03

  Rachel Roth
tålmodig är diktarjaget...
vackert skrivet
och hoppingivande
2006-01-02

  Daniel_78 VIP
vackert så ömt och vackert

"blir gammal i gungstolen medan solen flimmrar bakom mina ögonlock"
en bild som funnits gömd i mina tankar länge, och du lyfter fram den nu.

Sen är textens slutrad, frid.
2006-01-02
  > Nästa text
< Föregående

stannar kvar
stannar kvar