Gråter som en hovnarr, skrattar som en clown
Svarta epistlar - nr 3
Det ljuder en smärtsam serenad ifrån himlen
Ett smältande orangefärgat ljus spelar över silvriga väggar
En svart orkester på ett lila hav
Vilda blommor under den ledsna solen
När den flammande musiken ifrån mars
mjukt faller över jorden
Duggar ett rött regn i skymningen
från ett blödande sår i skyn
Måste jag gråta som en hovnarr
för att få dig att fatta min kärlek
Måste jag skratta som den clown jag är
för att dölja mina känslor då jag faller…
Måste jag bli som hycklaren
som inte kan gå rakryggad
Måste jag känna rädsla och skuld
ifall jag skulle råka avslöja mina känslor
Kommer jag någonsin visa inför dig
hur djup och stark min kärlek är
Kommer jag någonsin sluta att gråta
för att jag aldrig får känna dig nära
Så… måste jag gråta som en hovnarr
för att få dig att fatta min kärlek
Måste jag skratta som den clown jag är
för att dölja mina känslor då jag faller…
Kommer du någonsin att inse
hur du en gång förändrade hela mitt liv
Kommer du någonsin förstå
att du var mitt dubbelhjärta
Kanske synes jag långt ifrån
men det beror på kärlekens förvirring
Kanske uppför jag mig som en främling
Det är bara min själ som surfar på en dröm