Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gyllene Draken lämnar


Ned i den gröna dalen, tropiskt bunden av majestätiska berg.

Mot staden där tiden står still, där tiden tog slut. Staden som är hemmet för det väntande folket. De sitter utanför sina trasiga hem och vinkar till oss. Någon sa åt dem att göra så.

Kritvita murar längs med vägar. Penslat i rött. En obegriplig hälsning.

Men vi har inte tid att hinna förstå. Hon är för nära nu.

Mötte ingen av dem. Hur möter man en människa som inte har mer än ett förlorat löfte, en trasig dröm, en väntan på något när jag är det motsatta?

Där livet är paus och husen faller isär av tyngden att bära minnet av det som var. Allt togs ifrån dem i samma sekund som visionen fullbordats. Är strävan själva förutsättningen för människornas lycka?

Jag önskar att de kunde se prakten runt dem själva.

Eller var det en kuliss? Skapad för detta enda lilla ögonblick? De log på hotellet och när de knackade på min dörr. Var det vänlighet eller var också deras väntan över?

Jag önskar så.

Eller var vi det? Var vi statisterna? Det obegripliga i att vara där. Jag har aldrig känt en riktig känsla i hela mitt liv. Hur kan det då föra mig till andra sidan jorden? Hur kan en så liten hand kasta omkull ett helt stenblock?

~

Du grät och somnade. Född långt bort, i min famn finns ditt hem.




Fri vers av Håkan Eklund
Läst 378 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-09-08 14:00



Bookmark and Share


  Aftonvännen
Blicken följer penseln och ett djup blir till
2011-09-15
  > Nästa text
< Föregående

Håkan Eklund
Håkan Eklund