Du är nära
men tidvis onåbar
av melankoli

Ibland jag av oro
bygger ett bo
högst upp i ett träd

Men vi finns kvar

Har inte märkt dig
hela tiden
du funnits
här bredvid

Dina ögon - ännu
lika blå som då
när vi talade med varandra
om livet

Nu ser jag dig igen
vi talar
och känner

Har kommit tillbaka
från ingenstans

Stjärnorna lyser
starkare nu
om hösten