*



Atmosfären är dimmig och fuktig
det sägs att det finns immiga fönster utanför vår verklighet
Men ingen vet säkert
Tornfåglar spanar försiktigt ut över horisonten
bakom den ligger vi alla frysande
skakande inför vår svala verklighet
Endast hoppet återstår och kanske jaget
driven, fruktad och återigen bespottad lyser ensamhetens frost under ytan
tiden klockar ifrån oss och kärleken är allt för driftig
endast hoppet återstår

Någon kastar tabun som svavel över människan
vi förgör oss innifrån men föraktar vår kamp
för varje svar kan bli totalt
totalt fel
totalt löst
totalt låst
mamma älskar dig inte längre
ingen älskar dig
endast avgrund återstår
du blir stenad och längst där nere i ditt eget mörker
finns en liten strimma av ljus

den får dig att andas
luften cirkulerar genom dina ådror
ut i dina artärer
du ser
du ser
ytterligare en gång gryning

Blödande strimmor av blod förtärda av tid som värker, regler, normer, domäner av intressen
allt fördunklar och strör salt i saningssägandets bägare
spela Allan E en sekund och känn blodet strimma genom urtusendens visdom
lita på din blick
lita inte på din blick
stigen är lika snårig som rak bortom förstånd bortom rädsla hoppets droppar forsar genom den armes
kropp

liv föder liv, död föder död
alltid lika närvarande som klockans tickade och tangentens trummande
hopp står som en chimär över skatteskrapan och lidelsen
endast övervakningskamerorna är vakna då natten lagt stilla ro över svärden i de knutna fickor som
befolkar deras bultande hjärta

ve och spott är de trotsandes armod i de knuffar som återkommer i en mörk tid
ser och verser
men vem ser
vem är ugglan i skatteparadiset
modet trotsar den vakt som förstod
modet trotsar den polis som slog
ingen såg saningen i vitögat
Det var en mörk tid sannerligen.