jag vandrar runt, sjuk i huvudet, det hade freud sagt om han levat, lätta ångestanfall duggar tätt, en blå sticka kofta förvandlas plötsligt till ett tvång, en tvångströja på, jag suger lite på en blöt fimp, otänd rökt, den luktar gammal sommarstuga, kilar in ett vulgärt skratt, frestas att begå självmord, för jag är ofta suicidal dessa irrgångar till kvällar, då teven står på och sumpmarkerna lyser som kattögon lyser i helljus, någon diskar ur min grötkastrull, slickar mina sår och pudrar hela mig med kokain, i blicken lyser vårt vansinne och du är såpass full att jag kan knäböja framför dig och lossa, förlossa din kuk, det strålar om himlavalvet ikväll och vi somnar tätt intill psykosens nattliga drömmar