Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag misstrodde natten


jag misstrodde natten
jag misstrodde natten och vandrade genom den
till universitetsparken
Det var människor där då
helt andra människor än dem jag sett om dagarna
helt andra människor dessa
grupper av bleka stenstoder
dessa vinterklädda träd och kroppar tätt omslingrade
som arkader i den ekande hallen
de var helt beroende av det gråa ljus som
silade in genom glaskupolen
de sade de ville dricka regnet ur mitt hår
de sade de ville ha mina andetag
jag gled undan
hukade bakom en öppnad dörr
och visste
jag visste




Fri vers av Prometeus
Läst 386 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-10-17 21:58



Bookmark and Share


  pang
mystisk och gåtfull, den tar sig an ett sådant djup känns det som och det gillar jag verkligen. underbart flöde i dikten, rytmen är perfekt.

den här raden fastnade speciellt, för konkretionen:

"de sade de ville dricka regnet ur mitt hår"

fastnar också för hur miljön byter skepnad, hur något går till något annat med stilfulla medel. tack.
2011-10-17
  > Nästa text
< Föregående

Prometeus
Prometeus