Du kom till mig i gryningen
som en välsignande tanke.

Jag läste dina rader
och blev varm i själen.

Någon tänker på mig
var min reaktion
över det trevande
sökandet efter samförstånd.

Dina uppmuntrande ord
värmde höstens stormiga kyla.

Just när allt var förbi och stängt.

Nu när jag druckit mig smärtsam
och hopplöst ensam.
Behöver jag tröst att vila
mitt hjärta mot din
uppmuntran.

Tills jag vet att vi är på väg

min vän,

vill jag höra av dig.