Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

alternativ version




Identitet

 

Jag är bröstkorgars hävning,
blicken som höjs när tyrannen börjar att tala.

Jag är ruttnande kött i lejonets mun,
flackande ögon fyllda av krigslist,
tårar som fuktar marken som spruckit av torka;

Jag blev stål, solljus på frustande hästar,
blänket i sköldar och hjälmar och
talet som hölls till de döda;

Jag är kvinnan bakom mannen. Mannen på gatan.
Och gatan som ingen bevandrat på tusen år.
Jag är boxarens vrede och ordern du inte får lyda.

Jag är den plats
dit nerverna leder från ögon som brinner i natten

Jag kan vara hoppet att inget skall hända,
leran som brändes till tegel i Babel och
svetten som rinner längs armen som trycker på knappen;

Jag är utforskad, höljd i dimmor och drömmar
och han som aldrig trodde på sånt

Jag är köttets lustar
i slaktarbutiken, smärtan du kände var gång
som du trott att du älskat,
livet som spirar där ingenting borde växa;
jag är du, inuti dig och lever mitt liv genom ögon du kallar för dina.

Jag är utspädd i haven, föda åt jordens bakterier
ultraljudet från moder Jord
och
ingenting som vi pratar om här

Jag är makt över tiden
men också den korta sekund när vi glömde den helt
jag skapades medan du läste och
utplånade dig nästan genast;

nu strör jag skäppor av osläckt kalk
över allt
som är identitetslöst
    tar ansvar, besittning -

Hur föddes jag?
ur glömskan hos skenet från Rigel
    som krökte tillbaka,

har livnärt mig
för nära en skrällande hosta med gyttrande röster
av fettet ur blekta tapeter för nära
    de hopsnördas sängar.

Mitt hem är på nordpolens sydspets.
Mitt yrke: varhelst
en människa ser på en annan med tillit och häpnad
så står jag i nästa gathörn
    med bortfrätta ögon

Jag är sprickan i dammen, flickan som står på kanten
och bandet i håret hon tummar medan hon tvekar;

Jag är torkad i dimman, var fnösketorrt osynligt tusch
och viljan att bryta fördragen

har betraktat och lärt mig av kugghjul att gripa tag, jag
blir dörrhandtagen,

    asfalt,
    sirener och
    vittnen
när farsoten kommer -



    - jag är bröstkorgars hävning, solljus

på frustande hästar.




Fri vers av Tomas Söderlund
Läst 563 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2011-11-13 23:17



Bookmark and Share


  Processan
Riktigt bra! Kvalitet.
2012-06-20

    ej medlem längre
och en explosion i hjärtat.

oförståeligt bra skrivet.
det är som ett mästerverk
utan att ens ha behövt göra
en blinkning, medan du skrev.
som om det bara forsade och
som om all densitet och
styrkan och balanserandet
bara rakt på. blam.
superbt.
2012-04-25

  Erik H.J Hultin
Ett storlslaget epos som doftar damm och brinnande eldar!
2012-02-18

  zallander
sköna metaforer
2012-02-10

  /Isabel
Dina (allas) texter bör läsas upprepade gånger, för att ta in allt. Ibland tar jag mig inte tid/ro att sjunka in i alla texter ordentligt, då missar jag en del. Och, i värsta fall, händer det väl att jag lämnat någon kommentar därefter. Det här är välskrivet, som alltid och en av dina bästa texter (av de jag hitintills läst.
2012-01-15

  revolver
Jävligt snyggt.
Har själv skrivit något liknande http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1137023

2012-01-01

  John Shade
Sånt jävla uppsving i språk, är tvungen att göra dubbelkommentar >: )
2011-11-14

  John Shade
Jag tror fan detta är det bästa jag läst här. Mäktigt, man känner nästan marken skälva! Tusen tack!
2011-11-14
  > Nästa text
< Föregående

Tomas Söderlund
Tomas Söderlund