Jag är bröstkorgars hävning,
blicken som höjs när tyrannen börjar att tala.
Jag är ruttnande kött i lejonets mun,
flackande ögon fyllda av krigslist,
tårar som fuktar marken som spruckit av torka;
Jag blev stål, solljus på frustande hästar,
blänket i sköldar och hjälmar och
talet som hölls till de döda;
Jag är kvinnan bakom mannen. Mannen på gatan.
Och gatan som ingen bevandrat på tusen år.
Jag är boxarens vrede och ordern du inte får lyda.
Jag är den plats
dit nerverna leder från ögon som brinner i natten
Jag kan vara hoppet att inget skall hända,
leran som brändes till tegel i Babel och
svetten som rinner längs armen som trycker på knappen;
Jag är utforskad, höljd i dimmor och drömmar
och han som aldrig trodde på sånt
Jag är köttets lustar
i slaktarbutiken, smärtan du kände var gång
som du trott att du älskat,
livet som spirar där ingenting borde växa;
jag är du, inuti dig och lever mitt liv genom ögon du kallar för dina.
Jag är utspädd i haven, föda åt jordens bakterier
ultraljudet från moder Jord
och
ingenting som vi pratar om här
Jag är makt över tiden
men också den korta sekund när vi glömde den helt
jag skapades medan du läste och
utplånade dig nästan genast;
nu strör jag skäppor av osläckt kalk
över allt
som är identitetslöst
tar ansvar, besittning -
Hur föddes jag?
ur glömskan hos skenet från Rigel
som krökte tillbaka,
har livnärt mig
för nära en skrällande hosta med gyttrande röster
av fettet ur blekta tapeter för nära
de hopsnördas sängar.
Mitt hem är på nordpolens sydspets.
Mitt yrke: varhelst
en människa ser på en annan med tillit och häpnad
så står jag i nästa gathörn
med bortfrätta ögon
Jag är sprickan i dammen, flickan som står på kanten
och bandet i håret hon tummar medan hon tvekar;
Jag är torkad i dimman, var fnösketorrt osynligt tusch
och viljan att bryta fördragen
har betraktat och lärt mig av kugghjul att gripa tag, jag
blir dörrhandtagen,
asfalt,
sirener och
vittnen
när farsoten kommer -
- jag är bröstkorgars hävning, solljus
på frustande hästar.