Det stiger, fladdrar, sjunker, i krumbukter;
varhelst du anar nektar vill du dit.
Du vittjar blommans sköte med aptit,
och huvudspröten tömmer kalkens lukter.

Din fjärilsdans ger upphov till produkter;
när dansen gått längs sommarblomstrens svit
och pollen burits, livet getts invit
blir trädens blomstånd fullhängda av frukter.

Men redan mot augusti tiden lider
och hösten kommer snart, och sedan frost.
Från ägg till larv till puppa livet vrider,

och allt som smitts i järn förgås i rost.
Dock, om detta vet du intet när du rider
termikens vågor, sommardagens blåst.