det börjar med en känsla av förrädiskt lugn, sen kommer det ett ord, kanske ett för en rubrik, kanske ett slut eller en mitten, kanske är det ett kursivt ord. allt handlar om det ordet som känslan gav. känslan blir starkare och starkare. [eller så dör den bort och då tar det slut redan innan]. sen fylls det på, ofta från början, men ibland från mitten och helt plötsligt är det slut. det kan gå fort, det kan ta tid och ibland tar det aldrig slut..

men jag ger mig hän så snart ordet finns där, ibland ligger det länge och skvalpar, innan. innan det får ett sammanhang

ofta vet jag inte vad det betyder, förrän långt efteråt. men ibland är det solklart, men bara för mig. ibland ger det dig. något

också jag kan längta, efter ett annat sätt

detta är det enda jag har