Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kisel, kattguld, fools gold

1948, i öknen mellan Albuquerque och Amarillo spelar John Huston, med sitt tuggande och tvära grin in Sierra Madres skatt, med en Humpfrey Bogarth med pumpande blick, till och med då han sitter stel i en stol för frejdig rakning.

1948 har Muddy Waters och Howling Wolf, och den med hjälp av hårnät redan plattkammade Hound Dog Taylor, just visat vägen, från Mississippideltats oändliga bomullsfält, och dess glatt piskande vita män. De har just visat vägen för Buddy Guy och Earl Hooker och Otis Rush; till Detroit och Chicago med dess slakthusområden, dess fabriker för förbränningsmotorer, dess spritbutiker och hattmakare. Förklarat för dem att - snö, nej, det går inte att vänja sig vid, lika lite som hårt slående kvinnor och illa jäst whisky.
Muddy Waters arbetar så lite som möjligt på sin halvbror Otis Spanns billackeringsfirma, sitter mest på Southside med alligatorwine i en sprucken plåtmugg; han skriver Blues had a baby and they named the baby rock&roll med en riktig pennspets, alltmedan Earl Hooker under tiden har kommit över en himmelsblå stratocaster, för pengar han fått efter att ha sålt sin mammas höns, grisar och kor. En strata vilken han tvångsmässigt (för att hålla hungern och spriten borta) skruvar isär och ihop tills den passar hans vision, som något grumlat av moonshine - ändå - handlar om minnen av ljud från kaffeverandornas klirr i Jackson uppblandat med fraset av 2-dollarhorors sugande munnar i S:t Louis.

1948 ställs Bertolt Brecht, den enskilde teaterman, vid sidan om Konstantin Stanislavskij; vars teorier man fortfarande inte kan kringå på någon somhelst teaterhögskola i Europa och USA; inför kommittén för oamerikansk verksamhet och döms till evig utvisning från USA.
Gunnar Ekelöf skriver samtidigt i Trosa, efter att ha fått ett utstickande kopparrör från en backande bil i ansiktet: "Archaeopteryx! Vilket vackert namn! Archaeopteryx! Min fågel! Varför kvittrar den så olyckligt? Den kvittrar om sitt liv, vill flyga bort, har kanske redan flugit, jag smekte den redan som sten".

1948 säger moderaterna nej till allmän sjukvårdsförsäkring och allmänt barnbidrag, samtidigt som man i Belgien avslutar, som sista västeuropeiska land (minus Schweiz) övergången till demokrati, dvs rösträtt också för kvinnor.

1948 försöker Billie Holiday på Federala Kvinnofängelset i Alderson, West Virginia, att gömma mäsk, gjord på potatisskal, under vedtraven och bakom spisen. Beklagligt nog finner en av plitarna hennes jäsande sörja under en kolhög, och hon straffas med att bli fråntagen sina cigaretter i två veckor.

1948 finns det i stadsdelen Soppero i Kiruna, vilken fått sitt namn efter ett uttalande på slarvig mieänkieli av Maria Wanhatalo ("mörkt som i Soppero"), endast en vattenpost. Gösta Frännfors, med anor ifrån nyss nämnda kvinnas förmodade grannby Silkimuotka, tilldelas samma år Dagbladsmedaljen för sin framgångsrika brottning.
Tvärs över vägen vid korsningen mot Tuolpukka, vars diken Hjalmar Pouno från Kuttainen grävt, sitter skogssamen Nikodemus Janson Mangi på avskurna låret av en nyss slaktad vaja. Han dricker på fat för att inte luckra upp gommen.




Fri vers av Per Teofilusson
Läst 346 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2011-12-18 20:14



Bookmark and Share


  /Isabel
Hur du lyckas röra dig (som i en spiral, eller cirkel) via årtalet, helt obehindrat, mellan världar och skiftande fokus. Som om det vore den mest naturliga sak - att cirkeln sluts just i Soppero, med Nikodemus Janson Mangi drickandes på fat.

Du skriver levande, det är inte alltid helt lätt att hänga med när det kränger till vid varje skiljetecken. Men det gör ingenting, det är bara att backa ett steg, läsa om.

Har du ändrat något sedan sist?
2011-12-18
  > Nästa text
< Föregående

Per Teofilusson
Per Teofilusson