Delar av sig självJag vet inte när du kom men du drog dig in som cigarettrök i mig och täckte min mun med tjära och gult sot. Himlen är mörk och helvetet provrumsljust och det är sent, alltid för sent och jag hatar dig. För guds skull, jag rör mig framåt och hulkar, rör mig inte, nej, snälla sluta, nej, släpp mig. Jag ser i cirklar och andas i fyrkanter medan jag lägger händerna på min mage och känslan av att fylla ut sig själv mellan fingrarna och jag vill bara skrika, varför gör du såhär mot mig och varför kan du inte bara släppa mig? Snälla, snälla bara låt mig gå jag orkar inte med dig längre. Du lägger dig fullt avklädd bredvid mig i sängen och trycker dig in under alla vinklar och jag skriker mig hes, skriker mig blodig och skriker mig vaken. Flyter ut över ett vitt lakan där jag skriver in mina mardrömmar med gårdagens smink och snälla lämna mig ensam här. Sluta, för guds skull, nej sluta, släpp mig nu. Jag vill lämna dig, jag vill följa med mig bort från dig, men du hänger alltid i nacken som en snara och drar mig längre bort från jorden. Jag vet inte när du kom men du la dig som hud över mina axlar och gräver dig längre och längre in i mina öron med spruckna naglar.
Fri vers
av
Sofiapoema
Läst 289 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2011-12-31 03:14
|
Nästa text
Föregående Sofiapoema
Senast publicerade
Systerskapet och evigheten Det som bara vi vet Nykärheten På ett tyst och stilla Valand Till farfar Slutspåren Omstart Längs Göteborgs gator Se alla
Mina favoriter
livet i hashtaggen #lycka Ensidig konversation... HEJ PROBLEMBARN och du kallar det stigmata, älskling Juliette, gatlyktorna har slutat andas i takt med ditt hår; en liten bit av världen har vissnat Några få sekunder som symboliserar en ren evighet och ett rent helvete sedan några få sekunder som s Känslan av hennes läppar som jag aldrig kysst Till Sofia Ström |