Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Delar av sig själv

Jag vet inte när du kom men du drog dig in som cigarettrök i mig och täckte min mun med tjära och gult sot. Himlen är mörk och helvetet provrumsljust och det är sent, alltid för sent och jag hatar dig. För guds skull, jag rör mig framåt och hulkar, rör mig inte, nej, snälla sluta, nej, släpp mig. Jag ser i cirklar och andas i fyrkanter medan jag lägger händerna på min mage och känslan av att fylla ut sig själv mellan fingrarna och jag vill bara skrika, varför gör du såhär mot mig och varför kan du inte bara släppa mig? Snälla, snälla bara låt mig gå jag orkar inte med dig längre. Du lägger dig fullt avklädd bredvid mig i sängen och trycker dig in under alla vinklar och jag skriker mig hes, skriker mig blodig och skriker mig vaken. Flyter ut över ett vitt lakan där jag skriver in mina mardrömmar med gårdagens smink och snälla lämna mig ensam här. Sluta, för guds skull, nej sluta, släpp mig nu. Jag vill lämna dig, jag vill följa med mig bort från dig, men du hänger alltid i nacken som en snara och drar mig längre bort från jorden. Jag vet inte när du kom men du la dig som hud över mina axlar och gräver dig längre och längre in i mina öron med spruckna naglar.




Fri vers av Sofiapoema
Läst 289 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-12-31 03:14



Bookmark and Share


  FysisktMental
"Flyter ut över ett vitt lakan där jag skriver in mina mardrömmar med gårdagens smink och snälla lämna mig ensam här."
faaan jag dör så jävla bra. herregud.
2012-01-01

  Vind
Tycker om ditt språk med dess väl vägda metaforer...
och alldeles precist långt stycke.
Inte mindre, inte mer för känslan.
2011-12-31
  > Nästa text
< Föregående

Sofiapoema
Sofiapoema