skriver in oss i en längtans mening
en mening bortom orden, bortom
aldrig lärde jag mig väntan

färgar duken rödaste röd
med lånade penslar
du får kalla mig kludd

spänner den enda tråd jag känner
i fästet mellan broar är vi starka
jag vet – det är silver

och där natten möter stjärnor och det enda som ryms under himlen är tyst historia

och där hundar skäller i fjärran över vattnet som ligger där alldeles blankt och stilla utan vetskap om

och där det finns en buren kraft som binder samman varje andetag vi tar

väntar ändå lågmäld, tålmodig, utan åthävor

finns jag då