Nu,
timmarna efter,
smyger sig insikten fram
drar slöjan från mina tankar
och blottar klarhet

Rörde han mig verkligen så,
som man rör vid en älskad
Rörde vid det som är
förbjudet för oss...
och lät jag mig bli rörd
i dvalande ögonblick
i svalkande njutning,
tills
vi vaknade upp igen,
och förvandlades åter
till två kära vänner,
som bara mindes samma dröm
En dröm vi vävt
av samma andetag, av samma
beröringar
En dröm som bor kvar,
trots vakenhet