den slocknade kungen
i sin tornglugg sitter
fastklämd
i ett sista försök att lämna korridorerna
för en strimma sol

nu under honom
breder hundratusen teveskärmar ut sig
som speglar
för hans ofantliga fantasi
att landa i

i ena ögat bittraste tvivel
i andra ögat gladaste tilltro

i tredje ögat erfarenheten
av forna fartyg
och en äkta mystisk
hel jäkla kortlek
som kungen åter tar åt sig och eftertänksamt drar ut
och fort in
likt ett dragspel

får svårt att andas
för han står i schack matt
mot sig själv

på ena foten en brandgul strumpa
på andra foten en stövel gredelin

på tredje dagen en helt vanlig
gråblå måne
som ensam försäkrar
att allt återigen
är som det ska

går kungen då omkring i korridorerna
kliar sig i mustaschen
och småplockar
med sina största visioner
vackra bakom glas