Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Havet

Vågor slår mot stranden
hårt, skummande,
som en känslostorm
med oanade krafter.

Tränger in i sandvallen
gröper ur, spolar bort,
slår över berghällen,
skrubbar, tvättar rent.

Vattnet stänker mot mitt ansikte
vinden sliter i mitt hår
Suget från djupet
är starkt i strandkanten.

När solen bryter igenom
vinden har mojnat
vågorna lagt sig
blir det stilla och lugnt.

Barfota går jag där
letar strandfynd, skatter.
Snäckskal och små vackra stenar
glänsande som pärlor.

Flaskan, plastpåsen
burken och annat skräp
påminner mig om min trasighet
min oro och ängslan.

Njuter av värmen,
som omfamnar mig,
av stillheten, som läker mitt inre
ger mig hoppet tillbaka.

Ser på vattenytan
oförstörd, stilla, ligger den där
som den gjorde
i Skapelsens morgon.




Fri vers av Birgitta Jacobsson
Läst 256 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2012-02-29 20:44



Bookmark and Share


  Linda CH VIP
Gillar denna händelsefyllda energiska text som rymmer både stormar och en rofylld harmoni.
2012-03-08

  Eva Langrath VIP
Njuter av att vandra med dig efter stranden dina ord innehåller så många fina bilder att ta till sig och stanna upp intill,.
2012-02-29

    sajo
Jag njuter av dina ord om havet, det är ju så vackert havet och bär på så mycket intressanta saker.

Gillar din text. Även jag har skrivit några texter om hav.
2012-02-29

    Birgersdotter VIP
Vackert..känner närvaron av havet
2012-02-29

  Teresia Ridell
Vackert !
Älskar havet,dess styrka..okuvlighet..och lustfyllda vågor.
2012-02-29
  > Nästa text
< Föregående

Birgitta Jacobsson
Birgitta Jacobsson