Det är märkligt. Hur tiden rör sig. Bort. Från mig. Det väntade en dag där vid trappen. Sista steget blev min natt. Längtans händer sluter sig. Om. Anar du det lilla. Fröet. Där inunder mina revben, stilla ligger det i träda. Väntar marker, ängar, vildvin och lustträdgårdar med dignande fruktträd. Väntande jord. Nej, den behöver inte vara bördig. Jag är karg till min natur. Jag har förnedrat mig färdigt. Det är gott så.

Men, det är märkligt hur tiden rör sig. Vandrar längs mina fingertoppar. Lägger sött på mina läppar. Jag blundar och inser att tiden rör sig.