Hur än jag vill, så är jag rädd att veta

Hur än jag söker, törs jag inte leta

Ty luft är luft,

och sunt förnuft, det ropar till min själ

Att inte låta känslor råda vet jag alltför väl

”Ensam – Stark! Ensam – Stark!” känslorna förlamar

Men när jag ligger där om natten och min kudde kramar

Så känns det tufft,

och sunt förnuft, det gör mig till sin träl

Det tar min glädje, all min lust, och livet mitt det stjäl

Försöker hitta anledning varför jag ej vill känna

Är mera rädd att såra någon, än mitt hjärta bränna

Ty luft är luft

och blåser vind så svalkar den likväl

Då bär jag hellre smärtan själv, än sätter nå´n i spjäl