Jag mötte hitler inatt
och han gav mig en förklaring
på miljoner människors död
och fick mig att förstå
att jag borde rasat samman på samma sätt

inga mer långa verser
om att vara ett trasigt pussel
inga mer sånger om min svarta själ
det vi kan multiplicera oss fram till
är att det som räknas
är att lämna ett vackert lik

och som den naturkatastrof jag blev
precis det du lärde mig
ibland vita nätter och näsblod
så minns jag soluppgångar
och det miljoner ord dina ögon sa
när du inte trodde att jag såg

med panik som en självklar underton
läser jag högt ur instruktionsböcker
om hur du blir normal
och vi söker febrilt efter något större
den där frasen som ska förklara
varför vi skulle återgå till vår samhällstjänst

Vi kör mot varje rödljus vi kan
Snälla, låt oss bli dammiga namn i polisarkiv
Och jag kastar glas i väggen
försöker splittra mina onda aningar
kommer du lämna mig ensam
lika ensam som jag alltid varit

höstlöv innanför våra tröjor
och du fångade sommaren i sitt skratt
öl i parker
och du grät varje gång jag
målade badrummen röda
med glänsande silver i kjedjor runt min hals
aldrig mer lovade jag
precis innan jag tog sikte på pulsådern
och dog en liten bit till inombords

det handlar om konsten att lämna ett vackert lik