kan inte riktigt bestämma mig om det är fågel eller fisk idag. å ena sidan strålar dagen ikapp med solen men å andra sidan har melankolin lagt sig som en våt filt över mitt ansikte. jag vet inte helt enkelt. varför kan det inte bara var så där lätt att leva som det var när man satt på en filt på gräsmattan med en barbie i handen när man var liten. eller när pappa skrapade båten på den grusade uppfarten och sa att man var duktig som hjälpte till fast man nog mest var i vägen.

ibland drömmer jag mig tillbaka till barndomens ljuva bekymmersfrihet. men samtidigt vet jag att ungdomstiden hade sina mörka stunder den med. det var mycket grubblerier över livet och döden då som nu. och ibland tänker jag att det är konstigt att så mycket jag grubblat att jag inte kommit till fler insikter. eller är det det som är problemet. det kanske är så enkelt som att sluta tänka och börja göra. livet belönar ju som bekant handling.

så med funderingar om fågel eller fisk så tar jag upp ett paket kyckling och lagar en god middag senare idag. gör mig en till kopp kaffe, sätter mig på bron och läser om sociala konstruktioner (ja, eller nej, jag har fortfarande inte gjort den där jävla uppgiften klar…),