..det kommer över mig en känsla av otillräcklighet, eller förgänglighet vore kanske mer rättvisande, som sockervadd en regnig sensommardag på tivolit. jag tänker att livet fångades inte där och då, när jag hade chansen. jag slickade aldrig av dina fingrar. kände aldrig sötman som rann. ur dig. för nog fanns den där, det blir jag mer och mer säker på. även om jag aldrig kan veta med bestämdhet. det är det få saker som kan. vetas med bestämdhet. jag tänker på det där du sa om att bygga broar mellan natten och evigheten. jag tänkte då att det var ditt sätt att vilja vara oberoende. det kanske var en bro över nattens ångest du såg hos mig redan då. en bro för mig att kliva över på, till dig. om nätterna samlar jag fina stenar att lägga i ett hjärta på stranden..