Då satt vi där på vår lilla sten och vattnet var omkring.

Vi vågade inte in i vattnet, ville inte blöta ner oss.

Vattnet kunde tvätta bort våra känslor och göra oss kalla och sårbara igen.

Vi vågade inte röra på oss.

Vi satt på vår lilla sten.

Trodde alla fina snälla var borta.

Men då kom
Du

och

Du.

Med era underbara varma ögon och starka händer tog Ni hand om oss och räddade oss.

Vi blev blötta ändå…

Men det var tårar av lycka.

Små änglar är alltid med oss.

Stora kommer alltid då det behovs mest.

Tack för att Ni finns…

Det är alltid en fin underbar känsla runt hjärtat då man tänker på Er.

Vet att vi ses igen…