I Guds rike har människan

icke fått rollen av domare.



Det finns blott en domare,



och även han sparar sin dom,

tills sista kapitlet

i människans liv

är skrivet

och tills allt

bevismaterial är för handen.



Så angelägen är han att finna

några förmildrande omständigheter



eller att vänta tills människan vänder sig till Gud

och överlämnar sig åt Guds barmhärtighet

att ställningen därigenom blir den omvända,

så att domaren själv blir den anklagade vid skranket.



Då måste Gud förlåta människan-syndaren,

eftersom han vet

att hans älskade Son påtar sig ansvaret

för gärningen (att han själv redan utstått straffet).



Genom att du dömer (vilken eländig, dåraktig och föraktlig förmätenhet!)

dömer du inte syndaren utan Gud.


"HERREN friköper sina tjänares själar,

ingen som flyr till honom skall stå med skuld."

Psaltaren 34:23

"Dömen icke, på det att I icke mån varda dömda;

Ty med den dom, varmed I dömen, skolen I varda dömda, och med det mått, varmed I mäten, skall det mätas åt eder." Matteus 7:1,2