Redan medlem?
Logga in
Tomma rum
Det ekar tyst i tomma rum, en sorgsen melodi. Det låter skört i tröstlöshet, av nån sorts harmoni. Och saknad studsar från var vägg, du finns här inte mer. Du tog det som va ditt och stack till nyare kvarter.
Och fast jag visste dagen kom då detta skulle ske, att hålla dej tillbaka, se det ville jag ju me´. Men inget barn du längre är, nu lever du ditt liv. Och jag får stå och hoppas på att du tar stora kliv.
Ett eget ansvar du nu har att leva som du lärt. Det är ju inte alltid lätt, det har du säkert märkt. Men om du känner ensamhet så finns ju telefon. Och jag vill ofta prata med min egen vuxne son.
(Saknar dej redan...)
Bunden vers
(Rim)
av
ResenärGenomLivet
Läst 402 gånger och applåderad av 27 personer Publicerad 2012-08-02 09:08
|
Nästa text
Föregående ResenärGenomLivet |